Dum fråga borde fått ett dumt svar!

Tänk att det finns folk till allt..  Kom en äldre dam med sina 3 precis lika, långhåriga, skällande golvmoppar när vi var ute och gick förut. Hon tog stopp på mig för att ställa frågor, en fråga löd: ”Varför håller du dig inte till en ras? Att ha två olika hundraser är inte bra!” Då frågar jag mig själv… Vad då inte bra? Själv tycker jag det är jättesmidigt.. jag har en Border Collie som kräver sitt, och sen en Cavalier King Charles Spaniel som är en stor hund i litet format med mycket motor. Han orkar vara med på mina och Flisans äventyr men kräver inte alls lika mycket som henne. Han är lycklig bara han får vara med och få någon godisbit ibland för att han sitter och är så söt, medan Flisan mer än gärna vill jobba med huvudet även under milslånga promenader. Men det säger inte att han inte kräver något. Han behöver ha promenaderna och hjärngympa för att må bra han också. Längre fram i livet om inget annat ställer mina planer på huvudet så blir det en Border Collie till. Helt underbara hundar när de får vad de behöver och rasen har beslagtagit mitt hjärta! 🙂

Jag ångar inte en sekund att jag valde en Border Collie att jobba med när jag endast var 13 år. Vi har lärt oss så mycket av varandra. Hon har lärt mig hur man kommunicerar Hund-Människa/Människa-Hund. Ingen hund kan människans språk, även om de förstår några ord när man tränat. De flesta hundarna kan ”mat” ”ut” och ”godis”.. Flisan har jag pratat med dag in och dag ut som om hon vore en människa, och hon förstår väldigt många ord och vi har tränat in en massa tricks och ord som är bra att ha, men… JAG var tvungen att lära mig att läsa henne för att förstå vad HON menade. När jag lärde mig det, så släppte många blockeringar vi hade. Idag är vi mycket samspelta och ord behövs inte för att hon ska förstå vad jag menar, jag kan nöja mig med att använda mitt kroppsspårk och rörelser som signalutsändare till henne.
Första egna hunden är det alltid något speciellt med. Hon fångade mig redan hos uppfödaren första gången jag såg henne, och jag var helt såld på en hund, fast när man tittar tillbaka så var det hon som valde mig. Och än idag är jag världens lyckligaste hundägare, för jag vet när jag vaknar att hon antingen ligger i fotänden, under sängen eller i sin bädd och sover tryggt. och lyckan över när hon tycker att det är dags att gå upp och leka och hon buttar på mig med nosen. Spelar inte så stor roll vilken tid på dygnet det är så kommer hon gärna med en leksak som hon lägger upp i sängen bredvid mig. Gosfia det..! Men vi saknar agilityn.. Det är lite för långt att gå till brukshundklubben ifrån mig och så är det dålig bussförbindelse, men men.. Vi ska i alla fall boka in oss i Hundhallen vi har här för någon träningstimme så vi inte glömmer allt helt, och fram mot sommaren får det nog faktiskt bli lite tävlingar fast att vi inte har tränat något, vi må vara ringrostiga, men vad gör det? Det viktiga är att vi har roligt!
Bild från i somras
När vi inte kan träna agility så har det blivit rätt så stor vikt på tävlingslydnad (mest följsamheten lös och i koppel) för det känns som att det är en rätt så viktig del av tävlingsmomenten. Sen har hon inga problem med att apportera, men… det är det där med att sätta sig i fotpos. och sedan hålla i apportpinnen innan jag tar den. Är jag riktigt jäkla snabb så hinner jag fånga den i luften.. Är det någon som har bra tips och idéer på hur man får henne att hålla den, får ni gärna mejla dem till mig! Det tas tacksamt emot! 🙂
Även Rasmus ska introduceras i agility har jag tänkt mig, men vem vet, han kanske inte gillar den sporten, vi har inte provat än 🙂 Men det jag vet att han tycker är väldigt kul, är lydnad och spår det lilla jag har testat med honom, så det kanske blir den delen av hundsporten med honom? 🙂
Han har förövrigt lärt sig ”ligg” utan godis, men som vanligt så fungerar det bara när han vill än så länge, så träningen där fortsätter på den fronten. Vi har börjat med kontaktträning, att hålla kontakten fungerar bra tills något runt om händer, om Flisan till exempel flyttar sig från en plats till en annan. Så vi jobbar på det också!
Vi var i skogen en stund idag och Flisan fick vara lös och hon gick bättre bredvid mig än med koppel! Lyckan i ögonen på henne var obeskrivlig, först för att vi var i skogen och sen att hon fick gå lös!
Rasmus får inte vara lös ännu, men vi ska snart börja träna lite på den saken tror jag, för han lyssnar så bra när han har full koppellängd. Vi ska bara få tag på ett inhägnat område där det är lugnt först. 🙂
Men oj vad jag skriver… Aja, vi får se när nästa inlägg kommer!
Elinore

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s